Går det att leva med mycket begränsad tillgång till vatten – utan att vardagen blir alltför besvärlig? Och kan man på sikt skapa ett system där lika mycket vatten återförs till det lokala kretsloppet som man använder?
Det är frågor som vi just nu undersöker inom Emmaboda Living Lab.
Sedan ungefär två månader tillbaka har jag, som driver företaget, valt att bosätta mig i en van. Det är livsval för hälsa och miljö och ett praktiskt experiment i hur det faktiskt känns att leva med begränsade resurser.
Vad händer när vatten, el, utrymme och förvaring inte längre känns obegränsade?
Saknar man något? Blir vardagen för krånglig? Eller börjar man i stället se nya möjligheter och ifrågasätta sådant som tidigare kändes självklart?
När varje liter blir synlig
I ett vanligt hus eller en lägenhet öppnar vi kranen och vattnet kommer. Det är enkelt, bekvämt och en så självklar del av vardagen att vi sällan behöver fundera över varje liter.
I en van blir vattnet däremot synligt.
Man vet hur mycket som finns i tanken, hur mycket som behöver fyllas på och ungefär hur länge det kommer att räcka. Plötsligt blir det tydligt hur mycket vatten olika vardagliga aktiviteter faktiskt kräver.
Jag har en separationstoalett och använder därför inget vatten till toalettspolning. Till matlagning och disk använder jag maximalt omkring 20 liter vatten per vecka.
Jag duschar ungefär två gånger i veckan. Duschen tar maximalt fem minuter och jag stänger av vattnet medan jag tvålar in mig. Tvättar gör jag ungefär en gång i månaden, och då delar jag tvättmaskinen med en annan person som ändå skulle tvätta.
Det betyder inte att jag lever utan vatten. Jag lagar mat, diskar, duschar och tvättar mina kläder. Skillnaden är att användningen blir mer medveten.
Jag har också ställt frågan om vattenförbrukning i ett forum för vanlife. Utifrån de svar jag fått verkar många ligga på ungefär 100 liter vatten per person och vecka, även om förbrukningen naturligtvis varierar beroende på vanor, utrustning, klimat och livssituation.
Det är ingen vetenskaplig undersökning, men det är ändå en intressant bild av vad som kan vara möjligt när vatten inte upplevs som en obegränsad resurs.
Det här är ingen tävling i att använda minst
Syftet med experimentet är inte att tala om för andra hur de ska leva.
Alla har olika förutsättningar. Barnfamiljer, äldre, personer med sjukdomar, verksamheter och hushåll har olika behov. Tillgången till vatten ser också olika ut beroende på var man bor och hur samhällets infrastruktur är utformad.
Det handlar därför inte om skuld, skam eller om att tävla i vem som kan använda minst vatten.
Det handlar om möjligheter.
Vad händer när vi börjar mäta vår användning? Vilka vanor kan förändras utan att livskvaliteten försämras? Vilket vatten behöver verkligen hålla dricksvattenkvalitet – och till vilka användningsområden skulle man på ett säkert sätt kunna använda regnvatten eller renat återbrukat vatten?
Ibland krävs stora tekniska lösningar. Ibland kan en liten förändring göra större skillnad än man först tror.
Kan man verkligen ha ±0 i vattenförbrukning?
Frågan om ±0 i vattenförbrukning behöver förstås på rätt sätt.
Att ha ±0 betyder inte att man aldrig använder vatten. Vi behöver vatten för att dricka, laga mat, sköta hygien, odla och driva verksamheter.
Frågan är snarare om det går att närma sig ±0 i nettouttag genom att arbeta cirkulärt.
Kan vi samla in regnvatten i stället för att låta det rinna bort?
Kan vatten användas i flera steg, där kvaliteten anpassas efter användningsområdet?
Kan använt vatten renas på ett säkert sätt och återföras till det lokala kretsloppet?
Kan vi hjälpa marken att behålla mer vatten?
Och kan vi skapa ett system där vi inte bara fokuserar på hur mycket vatten vi tar, utan också på hur vi tar hand om det efter användningen?
Det är där den verkligt intressanta frågan börjar.
Vatten till verkstaden
Nästa steg för Emmaboda Living Lab är att dra in vatten till vår verkstad för Gabriela Slow Design & Upcycling. På tomten finns en grävd brunn, vilket ger oss tillgång till vatten – men tillgång är inte samma sak som obegränsad tillgång.
Bara för att det finns vatten i en brunn betyder det inte att vi kan använda det utan eftertanke.
Vattnet måste vara tjänligt och säkert för det användningsområde det är avsett för. Brunnen behöver skyddas, vattenkvaliteten behöver följas upp och eventuella system för rening, återanvändning och återföring måste utformas med omsorg.
Därför undersöker vi nu hur vårt framtida vattensystem skulle kunna bli mer cirkulärt.
Vi tittar bland annat på frågor som:
* Hur mycket vatten behöver verksamheten faktiskt?
* Vilken vattenkvalitet krävs för olika moment?
* Kan regnvatten samlas in och användas till vissa ändamål?
* Finns det vatten som kan användas mer än en gång?
* Hur kan använt vatten renas och hanteras på ett säkert sätt?
* Hur följer vi upp både vattenförbrukning och vattenkvalitet?
* Hur kan vi undvika att förorena brunnen, marken eller omgivningen?
* Går det att skapa en lokal vattenbalans där så mycket som möjligt stannar kvar i kretsloppet?
* En stor fråga är hur kommunen ser på denna fråga och kommer bli en del av den bok som skrivs i ämnet.
Cirkulärt vatten får aldrig betyda att man kompromissar med hälsa, hygien eller miljö. Därför behöver lösningarna bygga på rätt teknik, regelbunden provtagning och en tydlig förståelse för vilket vatten som kan användas var.
Vi har använt oss av Svenska vatteninstitutet och fick en mycket bra analys med lättläst förklaring av resultaten, samt ett samtal där de förklarade mer om vattnets kvalitet och vad man kunde göra för att förbättra det.
Ett levande experiment
Emmaboda Living Lab är just ett levande laboratorium.
Det handlar inte om att i förväg ha alla svar. Det handlar om att testa, mäta, utvärdera och våga förändra sådant som inte fungerar.
Livet i vanen är en del av det arbetet. Genom att själv leva med begränsad tillgång till resurser blir frågorna konkreta.
När saknar jag rinnande vatten?
Vilka moment upplevs som jobbiga?
Vilka lösningar fungerar bättre än väntat?
Vad är en verklig uppoffring – och vad är bara en vana som går att förändra?
Efter ungefär två månader har jag fortfarande inte alla svar. Det är också själva poängen. Det här är ett pågående experiment, inte ett färdigt facit.
Men en sak har blivit tydlig:
När en resurs blir synlig förändras relationen till den.
Från begränsning till möjlighet
Begränsade resurser behöver inte enbart handla om att avstå.
De kan också skapa innovation.
När vi inte längre utgår från att mer alltid är bättre börjar vi ställa andra frågor. Kan systemet bli smartare? Kan samma resurs användas flera gånger? Kan vi mäta bättre? Kan vi anpassa kvaliteten efter behovet? Kan vi samarbeta med naturens kretslopp i stället för att bara ta vatten från det?
Kanske kommer vi inte att kunna uppnå ett fullständigt ±0 i vattenanvändning.
Men själva frågan kan hjälpa oss att komma betydligt längre än om vi nöjer oss med att vatten finns när vi öppnar kranen.
För oss handlar resan därför inte om att leva med så lite som möjligt.
Den handlar om att förstå vad som faktiskt behövs – och om att ta hand om de resurser vi har på ett klokare sätt.
Kan vi på Emmaboda Living Lab skapa ett system där vatten används varsamt, cirkulärt och säkert?
Det återstår att se. Vi har börjat undersöka möjligheten. Vi tar nu in kunskap om det som finns på marknaden när det gäller vattenrening, filter, anordningar för cirkulärt vatten och är intresserade av samarbete med företag som brinner lika mycket som oss för att ta hand om moder jord.
Fortsättning följer...